Pristagaren Liv Strömqust i samtal med träsnidaren Knutte och med det träsnidare priset ”Kolingen i midsommarhagen”
Efter prisutdelning gavs möjlighet att köpa signerade ex av Livs böcker. Här är det Roffen Engström (barnbarn till Albert) som fixar sig några exemplar.
Som traditionen varit de senaste åren deltar Smålandssektionen med Anders och Knutte i frack. En gemensam lunch med strömmings segel
Hedersordförande Roffen Engströms tal till pristagaren
Käraste mina vänner, årets Engströmpristagare är en uttalad feminist. Och i den meningen en utpräglad humanist. En klok, skarpögd och för MCP:are (Male Chauvinist Pig) förödande livsfarlig betraktare. Hon har en förmåga att platta till självgoda män som är förskräckande, för just självgoda män. Jag var allvarligt talat rädd och nervös när jag ringde henne för att fråga om hon ville acceptera Albert Engströmpriset. Jag menar Albert kunde ligga rätt skrynkligt till. Men hon hade ju ändå jobbat ihop med Horace. Kanske hade hon förmågan, superkraften att se igenom en bepansrad fasad.
Kanske tackade hon ja för att hon såg Alberts förkärlek för starka och självständiga kvinnor. Kanske uppfattade hon Albert som en diskret feminist (jämför diskret matematik, i betydelsen att han varken stödjer eller kräver begreppet kontinuitet), en som i grunden ville värna kvinnors (och kanske mäns) rätt att vara svaga. Jag säger inte att det är så, det är bara en tanke. Han brann för de svaga trots att han älskade det starka.
Elin Wägner berättar ju om en middag med Albert där de kommer fram till att de båda beundrar samma starka kvinnor. Och Albert var ju gift med en riktig järnlady, en tjej som ingen jävel satte sig på (allra minst Albert). Så kanske stred Albert för kvinnan. Låt den tanken hänga kvar ett ögonblick, som en ryttlande aftonfalk innan den störtar sig ner mot jorden och slår pallet i en sten och svimmar.
Den fascination för kvinnan som könsvarelse och fenomen som gick som ett stråk igenom Alberts tid (och även vår, där den nuddat vår pristagare) nuddade också Albert. Han var förvisso ingen rösträttsivrare (konstigt nog tycker jag), men jag vet att han var intresserad av kvinnan och inte minst själva ”kvinnosaken”. Jo, aktare för kitt.
Albert och årets pristagare är besläktade. Kanske hade de fallit varandra i smaken på samma sätt och av samma anledning som Albert och Ester Blenda föll varann i smaken. De är båda människor som betraktar sin omvärld från ett visst avstånd, som gilla att putta till de höga hästarnas ryttare. De högaktar kunskapen, är folkbildare och skriver båda, med ett visst bett, läroböcker för sin samtid. Allvarligt talat. Jag tycker inte det kan bli bättre. Det här är en träff som får matchmakarnas ögon att ”Tindra”. Det är oss en sannskyldig glädje att få ge årets Albert Engströmpris till ingen mindre än Liv Strömquist!
Albert skickar med en stor kram.
