Brandkåren i ett litet stationssamhälle har ord om sig att vara mycket snabb. Inspektören i ett brandstodsbolag har en gång pröfvat kåren och alarmerat den Efter någon tid vill han göra om saken och alarmerar. Sedan han en stund fruktlöst väntat på resultatet, beger han sig till brandstationen, där en väkgödd poliskonstapel står och späjar efter, hvar elden är lös.
BRANDINSPEKTÖREN: – Hvarför rycker inte brandkåren ut, då den är alarmerad?
KONSTAPELN (med händerna på ryggen): – Ja trodde, dä va skoj nu mä!
